Midsommarafton i Burundi

Midsommarafton 2013 är en dag jag sent kommer att glömma! Efter nästan 24 timmars resa välkomnades jag på flygplatsen i Bujumbura av Issas morbror (en man med hög ställning inom polis/säkerhet) och fördes via VIP-hallen in till "välkomstkommitten" som väntade med blommor. 

"Hemma" väntade en god lunch tillsammans med värdfamiljerna N´Komo (Issa, Christa, Elsa och Lissa) och Majori (Oskar, Elian och Abraham))

Trött och glad såg jag fram emot en kväll i lugn och ro, men så blev det inte. En inbjudan till välkomstmiddag hos "morbror" väntade och det var dags att packa upp Sverigedräkten. Jag hade länge funderat på vad jag skulle ha för klänning som kunde konkurrera med de vackra afrikanska och min syster kom med lösningen. Varför inte låna hennes  vackra, handsydda dräkt. Inte trodde väl jag att jag någonsin skulle bära en sådan dräkt, och ylle i värmen dessutom .... Men vad gör man inte för att imponera!

Det var vackert dukat i trädgården (när vi kom fram efter den första hissnande bilresan).

Det var jätteroligt att träffa värdinnan Kristin (som jag tidigare träffat och bjudit på middag hemma hos oss i Mjölby).

Man håller alltid tal i Burundi, många och långa! Så även vid denna middag där jag blev uppmärksammad på ett mycket smickrande sätt. 

Det räcker ju inte med tal utan förväntas naturligtvis tacktal också. Jag var lite förberedd och lyckades med hjälp av Oskars tolkning, leverera ett inte alltför förvirrat tacktal. Jag hade med mig vykort (som jag delade ut) på den Kungliga familjen med damerna i Sverigedräkt och skojade lite om Drottningen, Kronprinsessan, Prinsessan och jag ...

Maten är mycket god i Burundi, inte så stark, men ganska ensidig. Man äter i stort sett samma slags rätter på alla kalas (och kalas blev det många för mig).

  

Det här är Christas mamma och pappa (en av talarna). De är väldigt gästvänliga och snälla.

Den här mannen (en ingift morbror till Issa) stod för kvällens överraskning. Han jobbar inom något projekt men driver också en liten boskapsfarm. Han skänkte mig en av sina kor!!! Det är den finaste hedersbetygelse man kan få. Kon var dräktig och jättefin.

Några dagar senare åkte vi och hälsade på Rosa, som jag kallar henne.  Korna hade det jättebra och gick omkring fritt inom området. Jag hade lite respekt för henne och höll  mig på avstånd .

På natten efter vårt besök nedkom Rosa med en jättefin kalv. Så nu har jag både ko och kalv!

"Vitingar" är ju inte så vanlig här, så ungarna tyckte att det var jättespännande att följa vårt besök. Min kompis Monica var med den här dagen, hon gästade en annan familj vid samma tid.

Efter kobesöket åkte vi till en härlig restaurang där taket bestod av trädkronor. Det här är köket och mannen lagar pommes frites. Till det åt vi grillspett. Allt hettas upp ordentligt så man behöver inte oroa sig så mycket för att hönsen gick omkring i köket och att flugorna surrade. Maten var jättegod och jag hade inte ont i  magen någon gång under resan.

Här sitter vi med den obligatoriska ölen. Att inta två, tre stora öl och sedan köra bil var inget märkvärdigt och inte olagligt, men jag som är rädd att åka bil i vanliga fall ...