När man åker från Mjölby till/från Västervik via Vimmerby ser man skylten Mariannelund. Av någon anledning har jag bestämt mig för att någon gång åka den vägen. Det är väl Emil som spökar kan jag tro.
När vi åkte från Västervik häromdagen valde vi att göra så.
Mariannelund passerade (precis som jag trott) ganska obemärkt. Men nu har jag i alla fall varit där.
Så dök skylten Bullerbyn upp! Dit måste vi ju åka. Det tyckte ganska många danskar och tyskar också den dagen! Tre röda hus i rad, ett par loppis, en trevlig servering inrymd i en gammal ladugård fick vi för de trettio kronor vi betalade för parkeringen. Lite småtrevligt men inget man minns för evigt.
Några fina kor med kalvar betade på ängen. Mor och barn är alltid rara.
På samma avtagsväg som Bullerbyn låg också Pelarne kyrka. En av landets äldsta träkyrkor. Sparsamt inredd, men med en vacker port och en fin klockstapel.
Kyrkan är säkert välbesökt. Det kom en buss fullastad med pensionärer när vi åkte därifrån.
Nu åkte vi vidare och hamnade i Ingatorp. Där hittade vi denna vackra kyrka utrustad med ett fantastiskt och ovanligt torn. Kyrkan utsågs 1997 till Sveriges vackraste och är i jugendstil. Det finns mycket att titta på inne i kyrkan, men vi sparade det till en annan gång.
Bredvid kyrkan finns det här fina minnesmärket.
Tänk så mycket spännande man kan hitta i vårt vackra land bara man väljer en annan väg än den vanliga.
Kan det möjligtvis vara så i livet också ...
