Nu grönskar det i dalens famn ...

Att vandra i skogen är bland det bästa jag vet ...

och att njuta av de första vitsipporna ...

till om med de första maskrosorna ger mig glädje ...

och när äppelträden står i blom i trädgården är jag riktigt lycklig!

Åter på Bommersvik

Jag har varit på Konferensgården Bommersvik igen!

Första gången jag var här var 1968 och sedan har det blivit flera besök under årens lopp.

Ett underbart ställe i härlig lantlig miljö.

Den här gången var jag "på uppdrag" tillsammans med mina kompisar Rosalie och Anne från ABF:s Internationella ABF-veteraner. De poserar här vid skulpturen "Ungdom". Jag skriver inte vad de representerar :)

Min "lilla Sparv" var också med. Hon poserar vid den vackra skulpturen ute på udden.

Sädesärlan hade kommit och ville också vara med på bild!

  Kniphanarna krumbuktade sig i vaken utanför bastun och uppvaktade damerna!

Fiskmåsarna spatserade omkring på bryggan.

Imorgon vänder vi hemåt igen och tackar för denna gången!

Storskrake o vigg är också fåglar!

Ibland får man titta lite extra noga för att upptäcka fåglarna i vattnet. Vad dyker upp här?

Nu visar den upp sig ordentligt den fina Storskraken. Märkligt namn på en vacker fågel med sin röda smala näbb. Den har röda ben också, vilket man kan se på bilden nedan.

Det här är en Vigg. Den svart-vita hanen med sin hängande nacktofs är lätt att känna igen. Jag har inte sett den så ofta i Svartån, men i Tåkern är den vanlig.

Det här blir den sista rapporten från Svartån i Mjölby på ett tag. Nu ska jag vidga vyerna en aning!

Ombyte förnöjer!

Mitt i Mjölby ligger Kraftverket beläget i Svartån. Det här är bra miljöer för en mängd fåglar. Många missar nog att gå lite "bakom" och upptäcka den här delen av staden.

Här har Strömstaren hållit till hela vintern, men nu har han nog flyttat norr ut. Det var ett tag sen jag såg honom senast.

Men ersättaren är ju god nog. Den pigga, vackra Forsärlan trippar omkring på muren i vattnet och hittar en och annan godbit. 

Den poserar en stund framför kameran och tar sig sedan en flygtur och kvittrar hej då till mig!

Våra sommargäster

Vår familj har bott i samma hus i femtiofem år. De senaste trettiofyra åren är det jag som varit "godsägare".

Så länge jag kan minnas har det bott ett flugsnapparpar i trädgården varje år.

Jag inser ju att det inte är samma par, men det kan ju vara barn och barnbarn som kommer tillbaka och sjunger för oss.

Det är så fantastiskt att gå och lyssna efter deras sång i börja på maj när de dyker upp. Då flyger de runt i trädgården och det känns som om de hälsar på oss och är lika glada som vi att ses igen!

Tyvärr är det ju så att det hela har en mörk sida också. Ofta har ett talgoxepar redan flyttat in i holken, men blir brutalt vräkta när flugsnapparen kommer. Det kan vara en strid på liv och död.

Som jag minns är det alltid flugsnapparen som vinner. Det här vill jag dock helst förtränga och går nu och längtar till fåglarnas ankomst även detta år.

Östergötlands landskapsfågel

 

 Knölsvanen är Östergötlands landskapsfågel. En mycket vacker symbol för vårt vackra landskap. Den här tog jag följe med i tisdags, när jag promenerade efter "kanalen" vid Sättuna, Tåkern.

 

 

Den här honan häckade vid Tinnerö i Linköping förra sommaren.

 

 

Sångsvanen är ju också väldigt fin. Den stora fågeln flyger långa vägar mot norr för att häcka, men den har också börjat stanna i stora delar av Sverige. Den här valde att bosätta sig i Frökärret i Linköping.

 

 



 

Det här underbara paret vilade tillsammans med ett tjugotal andra svanar i närheten av Strå, Vadstena i början av veckan. Kärlek i vårens tid!

 



Svartåns hyresgäster

 

Den här lite märkliga hybriden roade både sig själv och oss genom ryggsim och vattenplask, när vi promenerade utefter ån i vårsolen.

 

 

Knipan sträckte på sig för att imponera på honan, kan man tänka.

 

 

Kanadagåsen lyste med sin skönhet.

 

 

Stora som små, vi samsas gott i fina Mjölby!