Att Omberg är ett populärt utflyktsmål märktes inte minst idag.
Folk åkte bil, MC, cykel och vandrade överallt, fikade och grillade, badade - ibland frivilligt och ibland ofrivilligt - eller bara satt och njöt av utsikten.
Promenaden upp till Hjässan är rätt tuff, men ungefär halvvägs kan man sätta sig ner i den här fina soffan och vila en stund.
Det är verkligen värt ansträngningen att gå upp för väl uppe har man en fantastisk utsikt.
Här ser man Tåkern i bakgrunden.
Det var lite disigt, så man såg inte lika långt som man brukar.
Vätternvattnet smälte ihop med Västgötasidan och himlen till en enda blå färg.
Vi människor blir visst aldrig riktigt nöjda. Trots att man är högt uppe på ett berg måste man bygga ett torn för att komma upp ännu lite högre!
Så underbart det är att stå häruppe och se ut över nejden.
Det här trädet har nog sett ett och annat under årens lopp.
Förr brukade man räkna hur många kyrktorn man kunde se, nu kanske man kan räkna vindkraftverk istället.
När jag var ung användes den här kiosken på somrarna. Det var jättegott att ta sig en glass eller en läsk efter den tröttsamma vandringen upp till Hjässan.
Trevligt att den står kvar med sitt fina gräsbevuxna tak.
Det fanns alla möjliga växter på taket.
Här ser man en bit av vägen som just här är väldigt lätt att gå. Den är betydligt besvärligare på flera andra ställen. Det är lätt att halka på berget eller på stenarna.
Höstfärgerna hade inte kommit så långt men ett och annat guldkorn såg jag.
De här bilderna är tagna nere vid Stocklycke Hamn.
Här trillade en liten kille i vattnet när vi satt och fikade. Han slog sig inte men blev nog lite avkyld.
Det är alltid så fascinerande att se hur träden kan klamra sig fast och leva i berget.
Ännu en underbar sensommardag har vi fått uppleva!
Jag känner stor glädje och tacksamhet över att kunna komma ut i naturen och ta del av allt det vackra.
